På läkarmottagningen.

LÄKAREN
Du måste sluta röka nu. Annars är risken stor att du dör.

PATIENTEN
Jag förstår.

LÄKAREN
Varje ytterligare cigarett förkortar ditt liv. Ju snabbare du slutar, desto större chans till ett bra liv.

PATIENTEN
Jag har fattat ett ambitiöst beslut. Jag ska sluta röka.

Jag har bestämt mig för ett netto-noll-mål för rökning år 2040.

Jag har satt upp som mål att med 2005 som basår minska antalet cigaretter med 25 procent till 2025 och halvera rökningen till år 2030. År 2040 ska jag ägna mig åt netto-noll-rökning där jag kompenserar de kvarvarande cigaretterna med att skänka pengar till A Non Smoking Generation.

Jag kommer att ta fram en åtgärdsplan och följa upp målet årligen.

Under 2024 har rökningen gått upp med 13 procent jämfört med motsvarande period föregående år. Detta beror på att jag var väldigt sugen på cigaretter under året, men en löpande övergång till light-cigaretter har haft en positiv inverkan på resultatet.

LÄKAREN
Nu blir inte jag den första att likna detta vid sättet som företag formulerar sina klimatmål.

PATIENTEN
Verkligen inte.

LÄKAREN
Och även om det finns gedigen kunskap om att både rökning och fossila bränslen är livsfarliga vet jag att de inte är samma sak; en individs handling för den egna hälsan är något annat än en organisations agerande för ett globalt predikament.

PATIENTEN
Åh, fast det finns mycket som förenar oss som försöker sluta abrupt med nikotin och fossilt.

Abstinensen är fucking svår. Vardagen rämnar. Oro, rastlöshet, ett enormt sug. Med ett omedelbart fossilstopp ska du plötsligt hantera intäkter som försvinner, inventarier och fordon som blir sjunkna kostnader, anställda som står sysslolösa. Det är mycket på en gång.

Man står vid ett vägskäl med abstinens i ena riktningen och döden i den andra.

LÄKAREN
Då funkar ändå liknelsen för att peka på några saker?

PATIENTEN
Det tycker jag.

LÄKAREN
Du vill få det att låta som att du slutar röka. Men du fortsätter röka.

Man hör hur absurt det låter. Men när det gäller klimatutsläpp är detta ett så vanligt sätt att uttrycka sig att man inte ens reagerar.

Det hänger nog ihop med att för företag är verksamhet med utsläpp det normala, förändringen avviker från det förväntade. Men för cigaretterna ses ett liv utan rökning som det normala, att rökningen fortsätter avviker från det förväntade.

Låt mig ändå låna rökningsliknelsen för att bli varse några egenskaper i det här sättet att uttrycka sig.

PATIENTEN
Låt höra.

LÄKAREN
Inramningen avslöjar att ens angreppssätt inte är anpassat efter problemets karaktär (utsläppsminskning nu är viktigt) utan är anpassat till organisationens kortsiktiga behov (att slippa göra drastiska åtgärder nu).

Man formulerar ett mål, inte en ram. Den som istället formulerade en ram (2025 ska jag bara röka X antal cigaretter, släppa ut X ton CO2) skulle bli tvungen att hantera följderna av vad som är möjligt att göra inom den ramen; det blir inte möjligt att fuska (just i år var det svårt att uppnå målet för vi var så sugna på att röka, hade så fina intäkter).

Detta sätt att formulera sig bottnar i att det finns ett överordnat intresse som är viktigare att nå här och nu – som ses som så självklart att man inte ens överväger att resonera om varför det intresset är viktigare (nikotinsug, vinstkrav). Därmed osynliggörs intressekonflikter.

Att siffrorna uttrycks som en minskning från ett tidigare läge gör att själva formen ramar in varje siffra som en framgång: det vi har nu är mindre än det vi hade nyss. Men det vi hade nyss var ju skadligt, varför ska vi jämföra oss med det? Om vi istället mätte avståndet till det önskade läget – noll – skulle vi få en form som fångade utmaningen.

Målformuleringarna döljer att det väsentliga är att sluta med någonting; de leder till att man klär språket i ord om vad man börjar med: innovationer, handlingsplaner, kompensation.

PATIENTEN
Jaha, vad ska man göra då?

LÄKAREN
Man ska inte sluta formulera mål. De är bra som igångsättare, som uppföljningspunkter, som vägvisare.

Men man ska vara medveten om att detta sätt att formulera sig suddar ut situationens allvar och osynliggör intressekonflikter. Man försöker välja bort abstinensen och välja bort en förtida död.

PATIENTEN
Man är väl inte mer än en önsketänkande människa.

LÄKAREN
Man ska också vara medveten om att det är väldigt lätt att få mål att låta bättre än vad de är.

Du gör åtminstone inte som en av mina patienter, som skröt med målet att minska antalet cigaretter nattetid med 90 procent. Det lät ju rejält, förutom att det inte motsvarade ens en halv procent av patientens rökning.

Men du säger netto-noll-rökning, utan att ange hur mycket du faktiskt ska reducera rökningen, och din kompensationsåtgärd minskar inte ditt giftintag med ett enda gram.

Och du lyfter fram marginella åtgärder som light-cigaretter. Och du sätter basår då du rökte som mest, det blir ju en skev jämförelse.

PATIENTEN
Men åååååååååååååååååååh, vad jobbig du är.