Det här är en blogg som söker efter klimatkrisens osynliga snubbeltrådar.

En blogg som utgår från att språket är centralt för hur vi människor förstår världen och agerar i den, att språket därför är viktigt för hur vi lyckas med en klimatomställning, och att det som inte sägs bär på minst lika mycket betydelse som det som sägs.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört: ”Nu är ju alla överens om att klimatet är viktigt, det pratas massor om det, klimatet är en viktig fråga för människor – så varför händer det inget?”

Men jag tror att utsagan ”alla säger att klimatet är viktigt” bara är sann om man tittar på det som sägs rakt ut. För språket innehåller även betydelser i mellanrummen mellan orden, i det outsagda.

I det som kallas entymem.

På Wikipedia kan man läsa att entymem inom retoriken är ett argument med en underförstådd, outtalad premiss. Jag lånar också min förståelse för begreppet från lingvistiken och bland annat avhandlingen Enthymemes in Dialogue: A micro-rhetorical approach (Breitholtz, 2014).

När vi pratar bygger vi hela tiden meningar och argument som kräver extra information för att vara begripliga. Till exempel ”Det är kallt ute, tag på dig vantarna”. För att förstå en sån mening krävs kunskap om att när det är kallt ute och man går utan vantar blir man kall om händerna, vilket är obehagligt och till och med skadligt ifall kylan är sträng nog, men att man blir varm om händerna när man tar på sig vantar.

Den här kunskapen är så uppenbar för varenda människa som har varit utomhus att den inte behöver sägas rakt ut.

I dagligt tal tar vi den här typen av genvägar hela tiden. Det är så vi människor kommunicerar; vi hoppar över det som är onödigt för att få till en effektiv kommunikation.

Aristoteles skriver i sin bok Retoriken ett helt kapitel om vikten av att luta sig på allmänna uppfattningar och föreställningar när man talar inför en skara, hellre än att presentera fakta och ett logiskt resonemang.

Om vi behöver lägga mindre kraft på att förstå ett argument tar vi till oss det lättare.

Ett entymem interagerar med tankemönster som vi har kognitivt lagrade, som inom retorisk teori kallas topos (plural topiker eller topoi).

Genom att skärskåda språkets mellanrum kan man få syn på de topiker som vi kollektivt håller för så sanna att de inte ens behöver sägas högt.

Jag tror att om vi tittar i den här riktningen kan vi få syn på något av det som ligger i vägen för klimatomställningen, i vägen för att ”göra som vetenskapen säger”.

Det finns nämligen nästan inga språkliga genvägar från klimatvetenskapen till vårt beteende.

Men det finns massor av språkliga genvägar från de klimatdestruktiva aspekterna av vår ekonomi till vårt beteende.

Det är min naggande känsla i alla fall. Och på den här bloggen tänker jag peta på klimatkrisens entymem, för att se om där finns något som behöver synliggöras och få form för att vi ska kunna få till en förändring.

Jag vet inte precis vart detta är på väg. Det är sökande i skrivandes form och det är skrivande i en sökande form. Vi får se var vi hamnar. Det här var första inlägget.

Axel Naver