Klimatkrisens språk

Småpratet:

– Hur är läget?

– Det är bra, men det är så varmt.

– Ja, men man får inte klaga!

Mellan raderna

Småprat är intressant, eftersom det inte syftar till något annat än att upprätthålla sociala relationer. Det går på autopilot och är friktionsfritt.

Tills det inte är friktionsfritt längre. Småpratet förändras långsammare än klimatet.

Det slentrianmässiga ”man får inte klaga på värmen” är menat som en iakttagelse över det tokroliga i tillvaron: tänk att människan längtar efter värme när det är kallt och längtar efter kyla när det är varmt! Så dråpligt.

För att fungera som smörjmedel i samtalet krävs det att iakttagelsen är banal.

Premissen är att vi lever i ett stabilt klimat. Den heta dagen är ovanlig och harmlös i Norden. Kallt är trist, varmt är kul, och den som säger att det kan bli för mycket av det goda är en fånig typ.

Så var det nyss. Men nu: det har blivit mer än dubbelt så många heta dagar i Sverige under det senaste årtiondet, jämfört med 1961–1990, enligt Ekots genomgång av SMHI-data. Juni 2024 var den trettonde månaden på raken som satte temperaturrekord. Vid det förr så ljuvliga Medelhavet härjar skogsbränder när värmeböljorna kommer tidigare och varar längre. Vart skall man fly?

”Man får inte klaga” har tappat tonträffen. Yttrandet är en fornlämning från en mer bekymmersfri tid när skogsbränder och överdödlighet inte var en högst verklig effekt av värmen. Vi lever i en dubbel tid, där detta gamla medvetande krockar med ett nytt i vilket ”värmen är jobbig” inte bara handlar om att man svettas, utan också kan innehålla en oro för hur framtiden ska bli.

I denna krock får den gamla frasen en stridslysten underton: ”Skulle det kunna bli för mycket av det vi idealiserar? Förbjudna tanke! Öppna inte dörren till att omvärdera värmen, din lymmel, för då kanske vi måste omvärdera allt som skapar den.”

Ja: många tycker såklart att det ÄR härligt med värme och jag fattar att de får spader på alla som klagar. Men ta det lugnt, ingen har utfärdat ett förbud mot att trivas i värme. Det här är bara en iakttagelse över att vårt småprat går i otakt med den fysiska verkligheten.

Ett annat språk

Småpratet kan desarmeras från klimatångest. Kanske så här:

– Hur är läget?

– Det är bra, men det är så jobbigt i värmen.

– Hoppas att du får lite svalka. Själv tycker jag att det är ganska skönt med värmen.

Mellan raderna

Att någon ger uttryck för hur den känner innebär inte att du måste känna likadant. Vårt småprat måste varken handla om klimatkrisen eller avfärda dem som plågas av dess effekter.

PS. En varm hyllning till Lilla Berlins skildring av hettans kallprat.