Vi lever i en förvrängning. Å ena sidan: utsläppen som fortsätter att öka. Å andra sidan: självbilden av att samhället tar klimatet på allvar. Den här veckan kom en intressant artikel om en psykologisk mekanism som ger ledtrådar till hur denna självbild uppstår.

Läs artikeln i Plos One här: Repetition increases belief in climate-skeptical claims, even for climate science endorsers.

När information känns enkel att ta till sig är det mer sannolikt att vi uppfattar den som sann. Och information är lättare att ta till sig om vi har hört den förut. Det är grunden i konceptet illusorisk sanningseffekt, som innebär att det är mer troligt att en person klassar ett budskap som sant ifall man har hört det förut.

Det nya i den aktuella studien är att forskare från Australien och Kalifornien visar att detta även gäller budskap som går på tvärs mot våra klimatövertygelser.

Deras försök visade att klimatskeptiska påståenden (climate-sceptic claims) uppfattades som mer sanna ifall de upprepades, även bland personer som är övertygade anhängare av klimatvetenskap (climate science endorsers).

Efter att ha läst den här artikeln rör sig mina tankar till den vardag där vi konstant möts av budskap om hur företags verksamhet är toppen för klimatet – men nästan aldrig av budskap som avslöjar faktiska utsläpp.

Jag tar ett stickprov på tre av Stockholmsbörsens största företag.

Ett teknikbolag trummar in orden Net Zero ett stort antal gånger på sin webb och årsredovisning, här ska det bli Net Zero in our own activities and reducing emissions in the supply chain and portfolio by 50%. Jag får bläddra in en bit i årsredovisningen för att med små bokstäver se att de totala utsläppen i värdekedjan har ökat med 24 procent mellan 2022 och 2023.

Ett annat industribolag Sätter nya standarder för hållbarhet, är Committed to Net-Zero, och hamrar i sin årsredovisning gång på gång in att de sysslar med Enabling a low-carbon society. Utsläppen? Jo, de ökar med 11 procent mellan 2022 och 2023 om man vet var man ska leta efter siffrorna.

Vi kan också ta det stora fastighetsbolaget vars totala utsläpp ökade med 8 procent förra året, men medan jag letar efter den siffran bläddrar jag förbi en skog av budskap om sustainability at the core of our business.

Det är inget ljug som har skett här. Men vad som händer är att frasen vi har en plan för netto noll får ett försprång in i medvetandet om hur världen är beskaffad.

Orden utsläppen ökade förra året hamnar på efterkälken. De behöver upprepas några gånger till för att kännas lika sanna. Men det krävs en ansträngning för att hitta den uppgiften.

Det är inte så förvånande att det är så här corporate communications fungerar. Man ser till att det budskap som är mest fördelaktigt möter läsaren först och upprepas mest.

Och här vill jag påpeka att det är bra att företagen i mitt stickprov har klimatplaner. Deras insatser hittills är värdefulla och ska inte förminskas.

Men vi förhåller oss olika till världen beroende på hurdan vi tror att den är.

Tänk dig en person – det må vara en kund, investerare eller lagstiftare – som tycker att det känns mest sant att företagen är på väg mot netto noll.

Kommer inte den personen att agera annorlunda än den som känner att det är mest sant att företagens utsläpp ökar?

Jag tar med mig följande från den nya studien. En övertygelse om att det är viktigt att bekämpa klimatförändringen gör dig inte immun mot att uppleva det som sant att vi är på väg mot netto noll, oavsett om det stämmer med den aktuella utvecklingen eller ej.

***

Det här inlägget skildrar inte direkt ett entymem – men det handlar om hur språket konstruerar världen, så jag sorterar in det under en ny kategori: Språk och psykologi.