Klimatkrisens språk

”Den gröna omställningen kräver fler gruvor.”

Sammandrag av många liknande uttalanden. Till exempel följande.

”Tillgången på metall och mineral är avgörande för klimatomställningen”, säger Monika Andersson.

”Alltfler på jorden vill ha välstånd och världens ska bli grönare genom elektrifiering. Då behövs mångfalt mycket mer metaller, det kommer inte att räcka med återvinning”, säger Magnus Ericsson.

”Sverige behöver fler gruvor för att klara den gröna omställningen,” säger Energi- och näringsministern.

Mellan raderna

För att det här sättet att uttrycka sig ska ge någon mening krävs det att mottagaren är med på ett antal outtalade tankegångar.

Grunden är följande premisser:

• Vi måste fortsätta med minst samma omfattning på transporter, energianvändning och övrig konsumtion som i dag.
• Innan vi har tagit fram ny teknologi ska vi fortsätta med den fossila teknologin i oförminskad mängd.
• Vi ska rätta matsäcken efter mun, istället för att rätta mun efter matsäcken. Den styrande faktorn som inte går att ändra på är att företag ska upprätthålla en hög produktion av ny teknik för att upprätthålla höga intäkter.
• Endast två grupper människor ska acceptera negativa konsekvenser av samhällets vägval: de som lever nära vårt lands gruvor och de som lever nära andra länders gruvor. Ingen företagsägare som tillverkar produkter och ingen konsument som använder produkter ska avkrävas en uppoffring.

Genom att låta dessa premisser betraktas som orubbliga kan talaren sätta upp två alternativ som de enda tillgängliga valmöjligheterna.

• Antingen fortsätter vi med fossila bränslen i transport- och energisektorn och lämnar naturen orörd.
• Eller så övergår vi till förnybar elektricitetsproduktion och elektrifierade transporter, och då måste vi inkräkta på naturen och mänskliga rättigheter.

På det här sättet får man en speciell definition av ordet omställning.

Omställning från ett överutnyttjande av naturresurser med tillhörande mänskligt lidande till ett annat överutnyttjande av naturresurser med tillhörande mänskligt lidande.

Inte en omställning till att minska pressen på samtliga planetära gränser – klimat, ekosystem, vatten, övergödning och så vidare – och till att förändra livsstilar och omfördela samhällets resurser.

Herregud: här har jag försökt vara kortfattad, men det blir ändå en text på 1709 tecken. Det tar en och en halv minut att läsa.

Tur då för talarna att de inte behöver säga det här högt. Det ingår redan i vår föreställningsvärd, våra topiker.

Språket är ett lackmustest som visar att andra premisser inte ens är mentalt tillgängliga. De utesluts från samtalet innan det ens har börjat.

Till exempel att vi skulle välja att rätta mun efter matsäck: att vi låter natur, människor och ekosystem vara de styrande faktorerna som vi inte ruckar på. Det gör att vi istället måste inkräkta på företags vinster, på ekonomisk tillväxt, på antalet bilar per hushåll, på mängden transporter, på slöseri med energi.

Så effektivt kan entymemet ”den gröna omställningen kräver gruvor” säga att vi får välja mellan pest och kolera; smittskyddsåtgärder och antibiotika står inte ens på menyn.

Ett annat språk

”Den gröna omställningen kräver levande ekosystem.”

Talare i en annan verklighet.

Mellan raderna

Outtalat här är att det inte finns en grön omställning, utan flera olika sätt att krångla oss ur dagens situation.

Människor behöver inte en viss mängd elbilar för att överleva. Däremot behöver människor en viss mängd bevarad naturmiljö av en viss kvalitet för att hålla oss inom säkra gränser för ett gott liv.

En grön omställning ställer oss inför ett antal svåra val. Om vi inte vill förstöra vår natur med gruvdrift måste vi kanske minska vår konsumtion av energi och transporter.

Det är sannerligen inte lätt. Även om vi minskar vår konsumtion, även om vi återvinner alla metaller som finns i prylar som inte används, så är det mycket möjligt att vissa nya gruvor kommer att öppnas.

Men att göra en omställning är inte bara en övning i att räkna ut om återvinning räcker för ett visst materialbehov. Det är också en övning i att se hur våra sociala system kan förändras för att förändra materialbehovet. Om vi prövar språket för hur vi skulle lösa den här uppgiften ifall vi inte öppnade några nya gruvor kommer vi att kunna göra andra vägar mentalt tillgängliga.